Jag är också bra

Jag är alldeles för ung för att vara så här gammal. Men på min tid kunde vi vårt vagnpyntande, på min tid kunde vi på okänt sätt få tag i och pryda våra vagnar med världskartor från klassrum. På min tid kunde vi vårt väder. På min tid kunde vi allt. Till nästa år ska jag ha kommit ikapp min ålder. Till nästa studentfirande ska jag åtminstone ha förbättrat världen lite grann.

Känslan av riktig vår

Jag satt faktiskt och kände mig väldigt tillfreds idag, mitt under en tentaperiod, mitt under en desperat stund då ingen förstod någonting av vad som menades med byteskvot, relativpriser, välfärd eller det där boxdiagrammet som inte kan beskrivas annat än med svordomar. Jag kom på att jag trivs sjukt bra i Lund. Kom på att jag trots allt tycker att mitt program är bra, att det jag läser är relevant och att de jag umgås med är bra, riktigt bra, människor. Kom på att mitt tåg snart skulle rulla och att jag skulle lämna Skåne för helgen, kom på mig själv med att känna lite vemod och vara lite ledsen över att inte få dela ångesten på studiecentrum med mina klasskompisar.

Åkte med SJ, som vanligt sena. Skulle byta till Västtrafik, även de harmoniskt sena. Åkte med bussen, som vanligt med omvägar som ger omvägar en innebörd av långväga. Fick uppleva delar av, vad som uppenbarligen är, min hembygd som jag inte ens visste fanns. Klev av bussen tillsammans med den andra passageraren (jo, med busschauffören var vi tre stycken) och blev upphämtad av Ena.

Kände mig tillfreds. Kände att det var okej att ta en paus innan tentorna för att fira studenter. Kände att jag åkt hemifrån för att komma hem. Kände att det där med vår ändå är något speciellt. Kände att livet är bra, riktigt bra. Kände att man kommit hem när hundarna står i köksfönstret och väntar.

Vem behöver liv när det finns tentor?

Av någon anledning blir att-göra-listan bara längre. Av någon anledning gör magen lite ont. Av någon anledning blir ögonlocken hela tiden lite tyngre att hålla uppe. Men det gör inte så mycket. Vår i Lund kompenserar för det mesta.

Det är tentaperiod. Mitt pluggäng och jag ställer klockan på morgonen för att få plats i skolan (eller tja, de andra ställer klockan och jag försover mig mest). Vi tar fikapauser för att prata om prostitution och välfärd men kan trots det klassas som lite coolare än de andra i lokalen som mest sover på borden eller pratar med ish på slutet av varje ord och diskuterar 1337 mellan de olika teknologtermerna.

Gårdagens pluggande avrundades med sällskapsspel hemma hos mig. Ingen anmärkte på mitt lila toalettpapper och jag tror att de tror att jag är sådan - en sådan som alltid har käckt och färgglatt toalettpapper.

Jag fick en blomma - som, tro det eller ej, ett dygn senare fortfarande lever.

Jag fick post idag. En MC-tidning. Se där.

Lundakarneval, så rätt!

Helgen? Bra? Tja, Lundakarneval, vad ska man säga? Ett tema som innehåller "fel" har aldrig varit så rätt!

Och med det bästa sällskapet blir sömntimmarna få, energin använd till max och orden räcker inte till för att beskriva hur fruktansvärt kul jag har haft det.

Men jag bor i tidernas bästa studentstad. Ungefär så skulle man kunna säga.

EXTRA! EXTRA! According to me har bildbevisen!

DEN NYA LÄGENHETEN ÄR ETT FAKTUM!
Det har ryktats om att det faktiskt går att få tag i lägenheten man vill ha och att denna faktiskt skulle finnas i Lund. Detta trots hyresregleringar vilka rättfärdigas med att alla ska ha råd att bo, men mest resulterar i att ingen har råd att bygga någonstans att bo. According to me har granskat lägenhetsryktet.
Det var under mars månad i år som den första antydan i form av ett så kallat sms dök upp. Johanna, 20 år, drog efter andan efter att i smyg under en föreläsning ha kollat sin mobiltelefon vilken gav ett avslöjande om ett kontraktsförslag.
- Jag var chockad, säger en klart häpen Johanna.

Johanna berättar vidare om hur hon genast började packa ihop sina tillhörigheter vilka vistades i en stuga vid Lommabukten. Men havet, frågar vi, är det inte trevligt att bo där?
- Det är inte bara ett rykte att man inte blir av med lukten genom att doppa sig i Lommabukten, svarar Johanna och börjar nynna på en visa man förmodligen endast känner till om man varit på en MUF- alternativt studentsittning eller två.

Nya sysselsättningar
Den första maj, vanligtvis känd som dagen då bidragspartier kräver ledighet för att påstå sig vara arbetarpartier, var arbetslinjen omåttlig i stugan och packande och städande togs till nya höjder. Med några kommande felkörningar för att hitta till IKEA i Malmö var snart flytten ett faktum. Johanna berättar om sin bekantskap med IKEA Malmö.
- Det blev ju lite svettigt där när man såg skyltarna mot städer jag inte ens visste fanns och ännu svettigare när jag nästan hamnade i dem. Men till slut kom vi ju fram till IKEA. Där åt vi korv. Det var gott.

Något annat som uppfattades som gott var när alla paket anlände.
- Som julafton, fast med skruvmejslar istället för god mat!

Och när Johanna en vecka senare hade svettats färdigt över den sista skruven visade det sig vara sant. Hon hade en egen lägenhet i Lund. Hon hade till och med ett förstahandskontrakt.
- Se där, ja! Det kunde man ju inte tro. Det är väl jag och fem stycken till som har den kombinationen.

Gamla vanor
Bostadsmarknaden, känd för att vara så gott som obefintlig, lider av sin socialistiska anda och är som planekonomi är mest, rätt obehaglig och hungrig med brist på det mesta. Johanna, som nu nästan har läst en hel termin med nationalekonomi säger stolt:
- Jag kan måla en kurva på det!

Johanna säger sig vara glad över sin lägenhet men hämmas lite i sin glädje när hon berättar om skräckscenarier om klasskompisar som pendlat mellan Lund och Halmstad, andra tjejer som bor inneboende hos människor som tycker sig kunna utläsa för mycket "manlig energi" hos dessa och dylikt.

Äntligen hemma
Men Johanna tar tillfället i akt att skryta en smula ändå och bjuder in oss på ett hemma hos-reportage från vilket ni nedan får bilderna (exklusiva för bloggen, mammas mailbox, min hårddisk och den som behöver extra övertygelse).

Dagens hit

Utan att erkänna det för mig själv skulle jag kunna konstatera att jag inte har pluggat den här veckan. Bortsett från kanske fem läsa sidor i två olika böcker. Istället bestämde jag mig för att söndagar är som gjorda för ohämmat läsande. Och jo, ett stycke har jag tagit mig igenom.

Kan ju bli en hit.

Mitt samboskap med Billy, Jonas och gänget

De heta kvällarna med Billy, Jonas och resten av gänget är över. Den första romansen har svalnat och vi går in i det klassiska vardagsförhållandet. De sista plankorna blev en hel möbel i torsdags och såväl blodet som svetten ödslade över dessa tar torkat. Stjärnmejseln har förlorat sin form och skrivbordslådan är inte helt samarbetsvillig, men likväl är mitt lundaboende så gott som klart.

Mamma hade med sig en specialinköpt inflyttningspresent. "Jag såg det och tänkte på dig!" Jag fick lila toalettpapper.

Den minsta av mina nyinköpta kastruller har missförstått sin funktion och väljer att inte värma, utan bränna fast all mat på sidan som sägs räknas.

Jag har inte socialiserat med en enda granne, men fått en katt till vän och funderar på att smygadoptera den in till lite fikakvällar med mjölk och kakor då och då.

Jag har lärt mig det exakta minutantalet det tar att gå till skolan och således börjat nyttja min sedvanliga tidsoptimism och komma för sent.

Jag har till och med bokat tvättid i tvättstugan i väldigt lundensisk kvällsanda.

Jag har en vattenkanna och blomkruka i fönstret. Man kan ju låtsas.

Det här kan bli riktigt bra. Och jag kan till och med lova scoop i form av "EXKLUSIVA FOTON INOM KORT!"

Packning AB

Skulle kunna rimma lite småkäckt om att jag snart lämnar lukten vid bukten, och att jag tackar för att mamma är här och packar. Men då framkommer inte min nuvarande misär på det sätt jag önskat. För jag får inte hjälpa till. Min från Sverige importerade flyttgubbe och städtant i form av mamma har tagit beslag på bilpackande, städande och allmänt organiserande. Så jag sitter mest i ett hörn och blev som mest uppmanad av mamma att blogga. Och det tyckte jag mig kunna gå med på.